Flytt, förändring och massa nytt
Vi bor i Jämtland nu sedan sommaren 2018. Tanken med att flytta hit var dels att komma närmare min syster med familj men också att provbo en säsong och se om vi gillade att bo här, sedan var det den avgörande faktorn att vi skulle bygga färdigt vårat fritidshus som vi har här uppe. Dock fick både Pontus och jag arbete så allt har dragit ut på tiden. Men förhoppningsvis blir huset iallafall någorlunda färdigt till efter sommaren.
Det har varit en väldigt omvälvande tid sedan vi flyttade upp, det började bra en otroligt fin sommar. Vi hittade så fina smultronställen som vi lärt oss att älska . Sedan fortsatte ju den sommaren med massa torka och bränder, vi var hela tiden på vår vakt och hästarna särskilt Linn led verkligen i värmen. Sedan hände det något väldigt sorgligt den 14 august så dog min mamma. Det var en fruktansvärd dag och blev hemska veckor efter det. Man tror att man ska vara förberedd men detta var för tidigt, hon skulle kommit upp och bott med mej i i en månad och hon höll på att planera sin resa och vad hon skulle ha med sig när hjärtat svek hennne. Det blev verkligen inte den höst jag tänkt mej och den möjlighet till eftertanke samt rekreation vi skapat oss infann sig inte alls, sorgen har olika faser och eftersom jag dessutom började på et nytt arbete i november de året så lade jag hela sorge arbetet lite åt sidan. Delvis så ångrar jag de beslutet så bittert, jag hade helt klart varit i ett annat personligt stadie om jag inte tagit de jobbet och gett mej själv tid, men å andra sidan hade jag aldrig träffat de människor jag gjort, jag har fått flera vänner för livet och massor med kärlek från elever och hästar som läkt mej på djupet. Så nä jag ångrar inget, året på Åreridklubb har gett mej något som jag aldrig skulle varit i närheten av annars.
Jag sade dock upp mej i höstas för klubben började gå åt ett håll som jag/vi hade jobbat hårt för att undvika och som under ett trollslag så var vi på ruta noll och saker som redan innan var svårt för mej att stå upp för blev till slut helt. Jag har fått med mej jätte mycket erfarenhet om hur man kan hitta möjligheter att sätta hästarna i första rummet på en ridskola och hur man kan lösa svåra frågor angående hästarnas välfärd i en större verksamhet. Jag har fått inblick i hur man kan med modern pedagogik möta upp elever även på en ridskola som har strikta riktlinjer och kultur. Så det var mycket spännande men det tog tyvärr hastigt slut och min ork fanns tyvärr inte för att driva på de arbetet ytterligare i ny konstulation.
Att mitt arbete på Ridklubben tog slut gjorde att massa nya möjligheter växte fram, jag har skrivit en bok , den är just nu i redigeringsstatiet och jag pluggar väldigt mycket just nu, kurser som jag velat gå länge och sedan har vi lanserat EtiskHästHållning såå spännande och vi har fått så mycket bra feedback. Det är mycket arbete kvar men snart kommer det rulla på. Jag ska även gå en tre årig TCM utbildning och bli akupunktör på människa, jag har längtat i typ 10 år på denna möjlighet och nu så går det så jag är överlycklig att det går att få till både ekonomiskt och tidsmässigt.
Mina hästar då, ja Jum Jum var jätte sjuk förra vintern, bihåleinflammation och allmänt nedsatt, Linn hittade sin soulmate och heter numera Gunn, lite sorgligt men ibland är inte jag den som kan ge det bästa för min häst så då fick det bli så här. Hice blev dräktig på andra försöket med Pre hingsten Aragom och jag är så nyfiken vad som finns där inne. Hon har förövrigt gjort en sådan personligutveckling med hjälp av dräktigheten, man har sett från dag till dag att hon ändras och hennes inställning till livet ändras . Hon har gått från en intensiv och impulsiv tjej till en eftertänksam och tålmodig dam. Jag har ju även köpt en till häst som jag kommer kalla Minna, ett lusitano sto på 4 år. Och det hanterade Hice så moget, visst hon sprang och styrde massor men nu använder hon sin pondus och genom att bara vänta ut och titta så får hon din vilja igenom, jag är så stolt över henne och jag tror hon kommer bli en så bra mamma. Jum Jum knallar på, hans ena öga hängde väldigt löst ett tag men med pharmalight och silvervatten så är det nu helt bra, så jag andas lättat ut. Senan är inte hundra enligt ultraljud men jag har inte riktigt fått klart för mej om det är en ny skada el den gamla så vi behandlar det som en ny skada och rehabbar och ska utvärdera innan sommaren.
Ja jag vet inte hur många som läser detta men jag behövde skriva för min egen skull, det är så mycket som hänt och så mycket jag skulle vilja skriva om men jag måste liksom ta detta först då allt som hänt sista 1,5 åren påverkat mej mycket. Dels som människa men också yrkesmässigt, jag vet numera ner vem jag är och jag står för det. Som människa så är jag inte så rädd vad folk tycker om mej längre och jag har förstått att vad jag än gör så finns det dem som inte förstår så jag kan omöjligt tillfredställa alla. Tack för du läste